Meny
Det svenska pelagiska fiskenäringen har historiskt varit en viktig inkomstkälla utmed Sveriges kust och den har bidragit till vår matkultur. I perioder skrivs det en del i media om fiskenäringen och ibland innehåller det vinklade påståenden eller rena felaktigheter som missgynnar vår bransch. Vi vill lyfta det pelagiska fisket och skapa en mer sansad debatt som bygger på fakta.
Pelagisk fisk är fiskarter som rör sig i stim i det fria vattnet. Svenskt pelagiskt fiske innebär fiske efter framför allt sill/strömming, skarpsill, makrill och tobis. Det sker med båtar från ca 5 meters längd till större fartyg strax över 60 meter. Huvuddelen av det pelagiska fisket sker med trål även om antalet fartyg som fiskar med garn är betydligt fler än de som fiskar med trål.
Det pelagiska fisket efter sill, skarpsill, tobis och makrill står för en stor del av det svenska yrkesfisket. Av hela det svenska fisket kommer ca 90 procent av volymen och ungefär två tredjedelar av det totala värdet av fångsten från pelagiska arter.
Det pelagiska fisket pågår i stort sett året runt, men efter olika arter och i olika områden under olika perioder på året. I den uppritade fiskekalendern visas fisket med fartyg över 12 meter med blå färg och det småskaliga pelagiska fisket med fartyg under 12 meter med grön färg. De streckade ytorna markerar mindre frekvent fiske.
Under juli månad infaller beredningsindustrins semester och de flesta fartygen ligger i hamn och använder tiden till underhåll. Ljusblå rutor representerar fiske som endast bedrivs vissa år.
Svenskt pelagiskt fiske bedrivs i Bottenhavet, Bottenviken, Östersjön, Kattegatt, Skagerrak, Nordsjön, Norska havet samt Atlanten norr och väster om Skottland.
Pelagiskt fiske bedrivs huvudsakligen med pelagisk trål (en nätstrut som dras bakom båten) och med ringnot/snörpvad (ett nät som läggs ut runt det område där man tror att det finns fisk och dras sedan åt undertill och halas in mot båten). Inget av dessa redskap har bottenkontakt.
I de länkade filmerna nedan beskrivs närmare hur fisket efter sill går till från det att trålen sätts till dess att fisken landas till fabrik (Källa: Swedish Pelagic Federation PO).
Hur fiskas sillen – YouTube
Hur förvaras sillen ombord – YouTube
Hur landar man sillen? – YouTube
Användningen av den pelagiska fisken styrs av efterfrågan. Av den svenskfångade pelagiska fisken används all sill och makrill från Västerhavet (Nordsjön, Skagerrak och Kattegatt) till livsmedel, medan mycket av fisken från Östersjön tillsammans med tobis används för framställning av fiskmjöl och fiskolja. Dessa används i sin tur exempelvis i djurfoder för bland annat odlad lax, gris och fjäderfä.
I Sverige finns idag tre anläggningar som tar emot och bereder merparten av pelagisk fisk. HP Fisk i Nogersund och Skillinge Fisk-Impex i Simrishamn tillverkar filéer av Östersjösill. Skillinge Fisk-Impex blockfryser dessutom vissa volymer skarpsill som fångats i Östersjön och säljer på exportmarknaden som livsmedel. Den tredje anläggningen finns på Ellös och ägs av Sweden Pelagic. Deras huvudsakliga produkt är förinlagd sill på tunna. De tillverkar även vissa volymer sillfärs. Råvaran kommer från Skagerrak, Kattegatt och Nordsjön. Härutöver finns ett antal företag som vidareförädlar sillråvara till exempelvis inlagd sill på glasburk eller surströmming.
I Sverige finns idag ingen anläggning för produktion av fiskmjöl och fiskolja. Den fisk som bereds till mjöl och olja landas till två företag i Danmark, FF Skagen och TripleNine (det har även förekommit leveranser till företag i Norge). Av den fisk som fångats i Västerhavet och landas i Danmark bereds även vissa volymer till livsmedel.
Utöver det landar svenskt pelagiskt fiske norsk vårlekande sill till anläggningar i Norge. Makrill från Västerhavet levereras till anläggningar i Danmark, Färöarna, Shetland och Skottland.
Det internationella havsforskningsrådet ICES ger årligen vetenskapliga råd om hur stora fiskekvoterna bör vara. Kvoterna baseras på dessa och beslutas genom internationella politiska överenskommelser inom EU och med andra länder. Varje land har en fast andel av varje fiskekvot. De svenska kvoterna fördelas inom Sverige beroende på art och område.
Alla pelagiska fartyg som är över 12 meter långa har egna individuella fiskerättigheter i form av andelar av de totala kvoterna. Dessa baseras på historiskt fiske. Fartygen kan låna, byta och sälja fiskerättigheter (kvoter) mellan sig. Förvaltningssystemet kallas pelagiska systemet.
Fartygen kan inte fiska mer fisk än de har rättigheter för, oavsett fartygets storlek. Genom att byta till sig lagom mycket fisk kan fiskeföretaget undvika att gå långa sträckor med ett halvfullt fartyg. Detta minimerar bränsleåtgången per kilo fångad fisk och sparar både pengar och miljö.
Fartyg över 12 meter som bara bedriver fiske i Östersjön har dessutom en extra regional tilldelning, så kallad regionalkvot.
Det mindre kustnära fisket (fartyg under 12 meters längd) fiskar däremot sill/strömming och skarpsill fritt på en särskild kustkvot, utan individuella begränsningar och helt utan konkurrens från de större fartygen. På denna kvot fiskar både små trålare, snörpvads-, garn- och krokfiskare.
