Användningen av den pelagiska fisken styrs av efterfrågan. Det är inte all fisk som i dagsläget har en marknad för direkt konsumtion. En del fisk uppfattas som liten, benig eller osmaklig. Annan fisk håller inte konsumtionskvalitet.
All sill och makrill från Västerhavet (Nordsjön, Skagerrak och Kattegatt) används till livsmedel, medan mycket av fisken från Östersjön tillsammans med tobis används för framställning av fiskmjöl och fiskolja. Dessa används i sin tur exempelvis i djurfoder för bland annat odlad lax, gris och fjäderfä.
Vi har en relativt låg konsumtion av sill/strömming i Sverige och i stort sett ingen efterfrågan alls på skarpsill, som vi helt saknar tradition att äta annat än i form av ansjovisinläggning. Detta förklaras till viss del av dioxinproblematiken i Östersjön men även andra val som konsumenterna gör. Många svenska konsumenter äter idag oftare odlad lax, fläsk eller kyckling än sill. Det har i sin tur medfört en hög efterfrågan på pelagisk fisk som foderråvara.
